Höstbilder

Nämen hallå där,
 
Sveriges roligaste fredagskväll går till... MIIIIIG. Jag ska sova nu. Klockan 21:16.
Det är tenta imorgon (jag vet, vem i hela helvete lägger en tenta på en lördag???), vilket innebär att måste gå upp klockan sex imorgon bitti - hejdå sovmorgon - och därmed planerar att slagga tidigt. Mindre vild fredagskväll, med andra ord. 
 
Vänner, ärligt talat har jag ingenting av intresse att blogga om. Tur för mig att jag hade ett backup-inlägg redo för bloggtorkor som denna, i form av lite fina höstbilder som jag och Elvis lattjade ihop när hon var här. Elvis är riktigt grym på att fota och har en sådan där canon-supermegakamera 3000 X2 (jag lovar, den heter typ någonting i den stilen...). Här är alltså några av de bilder som hon tog:
 
 
 
 
 
Natti natti, vänner. Önska mig lycka till inför den kommande tentan - det behövs, tro mig. Nu ska jag fantisera om schyssta betyg och snälla provfrågor.Hah, drömma kan man ju.
 

Namastay in bed next nime

Nämen hallå där,

Avbryt allt som ni håller på med och lyssna på hur min dag har varit:

- Vaknade kl 05:20 (!!!) för att ta mig till gymmet, gick på yoga.
Jag upprepar: vaknade alltså klockan tjugo över fem FÖR ETT YOGAPASS.

- Svepte en ingefärashot till frukosten.

- Var produktiv i mitt tentapluggande under hela förmiddagen.

- Åt sallad till lunch.

- Tog en tupplur.

- Fortsatte plugga.

Alltså, vem har jag blivit? Fitspo's urmoder?!!

Vänner, vi måste för övrigt snacka om yogapasset. Det var den absolut värsta träningsupplevelsen i mitt liv. Inte för att passet i fråga var dåligt eller något fel på instruktören, men på grund av att jag blev totalt jäkla blåst. Så här gick det alltså till:

Jag kom dit yrvaken men träningssugen. Ska dock erkänna att min inställning till yoga och övrigt medialt och spirituellt tjoffs är… något pessimistisk (flashback till denna upplevelse). Tilläggas bör att mina yogakunskaper är obefintliga. Men jag var strategisk, för det positiva med gruppträningspass är att man liksom kan placera sig längst bak i salen och smälta in bland alla de övriga träningsdeltagarna.

Jösses om jag blev snopen på den planen.

För när jag kom dit insåg jag att ingen annan var där. Det var BARA JAG där. Det vill säga jag och instruktören. Alltså stela, klumpiga moi med noll namaste-aura, som i stället för att kunna smälta in i mängden, tvingades ha instruktörens ögon direkt riktade mot mig.

Karaktärsbeskrivning av instruktören: vig, lugn, rörlig, mjuk och sansad
Beskrivning av mig: S-T-E-L

Tänk er att ha en muntlig presentation i skolan, helt oförberett. Ungefär så var det.

Aja, det var trots allt en skön start på dagen. Och en bra erfarenhet – jag menar, det var inte som om jag hade någonting bättre för mig så tidigt på morgonen (förutom min skönhetssömn som jag gick miste på, snyft).

Lite lyxigt är det väl ändå att ha fått personlig träning i yoga.
PT-timmar är ju dyrt har jag hört.

 

 

Biggest looser-deltagare: ni är inte tillräckligt feta!

Nämen hallå där,
 
Många av mina tankar har kretsat kring Biggest looser VIP på sistone. Jag har blivit fullkomligt besatt av programmet, mest på grund av att mitt omättliga begär av att götta mig i medialt kändisbråk. Dessutom är det är häftigt att se sensationella bedrifter åstadkommas, för visst har väl Anna Book under programmets gång slagit världsrekord i att böla i teve? Medalj till henne, tack.
 
Men någonting som har retat gallfeber på mig är biggest looser-deltagarnas kroppsformer. De är helt enkelt inte tillräckligt tjocka.
 
Programformatet är utformat som sådant att det största fokuset ligger på kilon mätt i siffror - och jag fattar att det är nödvändigt för att skapa ett rimligt underhållningsvärde - men min farhåga är att unga individer tittar på dessa siffror och jämför dem med sina egna. Och ärligt talat, Anna Books startvikt på 79,4 kilon är inte extremt på något vis. Inte heller är hon överdrivet stor till ytan.
 
Jag menar, titta på bilden nedan. Tycker ni att Runar eller Blondie ser uppseendeväckande feta ut? Det tycker inte jag. Faktum är att de ser ut som folk gör mest. Och inte tyder det på någon slags epidemisk övervikt hos befolkningen, utan i stället på en ganska sund utveckling där vi bör lyfta fram olika kroppstyper i stället för att sträva efter att förändra dem. 
 
Men risken är att biggest looser VIP har motsatt effekt, och ger följande konsevenser:
 
- Att sjuttonåriga Jennifer känner sig otillräcklig och oattraktiv när vågen visar 80 kilo och hon därmed väger mer än Anna Book SOM ÄR MED I ETT VIKTMINSKNINGSPROGRAM PÅ TEVE. Herregud! Ett program som är till för FETA MÄNNISKOR. Då måste ju Jennifer också vara ohälsosamt fet, trots att hon är 30 år yngre och två decimeter längre, inte har samma risk för hjärt-och-kärlsjukdomar på grund av sin ålder och hälsa, och lever ett normalt aktivt liv.
 
- Eller att nittonåriga Kasper är rädd för att ta av sig tröjan på stranden, för att han har sådana fettvalkar på magen som Blondie hade i biggest looser. För fett är ju fult och ingen vill väl vara fet. 
 
Jag hade kunnat greppa programformatet om det faktiskt handlade om människor som är gravt överviktiga på riktigt, och som vill förändra sin kosthållning och sina motionsvanor i syfte att gå ned i vikt. Sett till siffror, men framför allt sett till en sund levnadsstandard - något som programmet missar helt. 
 
Det jag ser på teve nu är människor som inte är tillräckligt feta. Och som ger en skev bild av vad ohälsosam övervikt är.
 
 '
Bilden snodde jag härifrån, den tillhör alltså tv4 och inte mig. Pls stäm mig inte.